Vi delar regeringens ambition om att minska användningen av farliga kemikalier i människors hemmiljö och att stimulera producenter att använda mer miljövänliga alternativa kemikalier i sina produkter. Kemikalieinspektionen (KEMI) och Skatteverket har dock i sin utredning[1] visat att den svenska skatten inte uppnått miljömålen då den i stort inte förändrat användningen av flamskyddsmedel i elektronik, att den inte är kostnadseffektiv, att den ökat priserna för konsumenter och att den är administrativt betungande för företagen.
Den svenska skatten på elektronik är ett ineffektivt sätt att försöka få en global industri att ställa om tillverkning av produkter för ett mindre lands konsumtion. Eftersom de produkter som omfattas av den svenska skatten på elektronik tillverkas och säljs på global nivå anser vi att arbetet med att minska farliga ämnen i dessa hanteras bäst på EU-nivå. Exempel på sådant framgångsrikt arbete är arbetet inom ramen för REACH och RoHS och inte minst senast i arbetet med förbud av PFAS-ämnen där bl.a. Sverige varit drivande.
[1] Utvärdering av skatten på kemikalier i viss elektronik, del 2, Dnr: 8-262570
