Företag anklagas ibland för greenwashing. Mindre uppmärksammat men lika allvarligt är politisk greenwashing – reformer som beskrivs som gröna utan grund. Ett tydligt exempel är elektronikskatten. Regeringen har marknadsfört den som en miljöskatt, men i praktiken är den bara ett sätt för staten att samla in pengar, utan någon positiv effekt på miljön. Trots att flera myndigheter pekat på den bristande miljönyttan har regeringen fortsatt höja skatten.
Den första juli 2017 infördes elektronikskatten. När skatten infördes var utgångspunkten god. Att minska förekomsten av vissa miljö- och hälsofarliga ämnen i människors hemmiljö är något som de flesta kan skriva under på. Elektronik som vitvaror, telefoner och datorer identifierades som källor för vissa av dessa ämnen. Vad som inte nämns i debatten är varför ämnena finns i produkterna. De flamskyddsmedel som beskattas används i produkterna för att göra dem brandsäkra. Det finns hårda säkerhetskrav på elektronikprodukter, vilket också är högst rimligt.
Tyvärr tar skattens brister inte stopp där och vitvarubranschen har drabbats särskilt hårt. Skattebeloppet, som bestäms utifrån varans typ och vikt, drabbar hushållsapparater extra hårt eftersom de tenderar att väga mycket – utan att mängden flamskyddsmedel skiljer sig från andra elektroniska produkter. Förra året stod vitvaror för nära hälften av den totala skatteinbetalningen av elektronikskatten.
Läs hela artikeln i SvD som publicerades den 4 september här
